Barnets namngivning har alltid varit en viktig angelägenhet. Med barnnamnet får barnet en identitet och släkttraditioner en möjlighet att leva vidare.
Stora medicinmän, berömda hjältar, gudar och gudväsen, alla som hade eftertraktade egenskaper blev namnförebilder. Deras namn hade stor kraft. Kanske kunde de ge barnet något av samma berömmelse.
Vi känner igen mönstret från vår egen tid. Kungar, skådespelare, idrotts- och popstjärnor får ge namn med underförstådd förhoppning om lycka och framgång för barnet.
Svenska namntraditioner
Här i norden ärvde man namnet enligt vissa bestämda regler. Barnet fick namn efter framgångsrika släktingar. Den äldste sonen fick nästan alltid ärva farfaderns namn, den näst äldste morfaderns namn, medan de yngre sönerna fick namn efter andra avlidna anförvanter. På samma sätt ärvde döttrarna i första hand mormors och farmors namn. Följden blev att endast ett fåtal namn kunde komma ifråga.
Denna tradition kvarstod framför allt på landsbygden till långt fram på 1800-talet. Först då började man ta upp en mängd nya namn, som tidigare burits inom de högre samhällsklasserna.
