En bebis utveckling i starten av livet 0-1 år börjar med att barnet kommer ut ur modern och börjar andas. Navelsträngen klipps av och barnet måste få mat på annat sätt.
Navelstumpen faller av efter 1-2 veckor. Spädbarnet måste tvättas försiktigt då huden ofta är torr och ömtålig och barnet kan få rödflammiga utslag. Ibland kan ögonen vara svullna och kladdiga. Naglarna kan behövas filas för att de är långa och vassa, men får inte klippas förrän pojken eller flickan är ca två veckor. Många föräldrar har i det här stadiet redan hittat ett barnnamn, men för dig som fortfarande funderar så kan du kolla in förslagen på våra sidor pojknamn eller flicknamn.
Vanliga och ofarliga ”problem” hos nyfödda barn är t.ex. nyföddhetsgulsot (gula i huden och ibland i ögonvitorna) och ”storkbett” (röda märken på ögonlock, panna eller nacke). Några problem uppkommer genom att hormoner överförs från mamman vid amningen. Det är milier (små vita prickor i ansiktet), ”häxmjölk” (brösten blir svullna och ömma på barnet, även pojkar) och mens (liten mensliknande blödning hos flickor, medan det även kan komma blod i urinen hos både pojkar och flickor). De flesta problemen försvinner inom några dagar eller veckor.
Ett nyfödd bebis sover mellan 12 och 20 timmar per dygn, i genomsnitt 16 timmar. Barnen är redan som nyfödda mycket känsliga för lukter och känner stor skillnad mellan föräldrarnas och andras lukter. Den första tiden kan de inte få upp temperaturen själva eftersom barnet inte kan ”huttra”. Spädbarn får därför inte utsättas för kyla utan att få hjälp att bli varma.
Bebisar får näring genom modersmjölken när mamman ammar dem. Det feta och kaloririka mjölken, som kommer först när barnet har sugit ett tag, är viktig för att barnet ska kunna växa. Amningen kan fortsätta parallelt i flera månader. Ofta slutar amningen vid tio månaders ålder. Men kan självklart fortsätta längre av olika anledningar.
Efter åtta veckor börjar barn lyfta på huvudet själva när pojken eller flickan är riktigt pigga. Barnen börjar även försöka vända sig från mage till rygg och vice versa, men lyckas inte helt själva utan måste få hjälp.
Runt vecka 12-13 kommer en fas där bebisen blir gladare och är med på ett annat sätt. Spädbarnet uppmärksammar saker och vrider sig mot föremålet de vill titta på eller lyssna till.
Det är först vid nitton veckor som barnet kan vända sig själva helt och hållet. Då börjar bebisen också försöka krypa, men glider mest fram och tillbaka. De kan ta saker med ena handen och lägga dem i den andra handen.
Ungefär när barnet är sex månader växer de första mjölktänderna ut, vilket gör lite ont så att barnet skriker mer än vanligt.
När barn har nått ungefär tjugosex veckor kan pojken eller flickan stå själva och kan gå genom att hålla i och skjuta saker framför sig.
Det är vanligt att barn börjar gå när de är runt 11-12 månaders ålder. En del bebisar börjar gå tidigare och en del barn senare. En förutsättning är att proportionerna är de rätta mellan skelettets vikt, musklerna och benens längd i förhållande till bålen. Barnen ska även känna sig motiverade att gå för att de ska anstränga sig och lyckas.
Det är viktigt att under det första året vara rädd om barnets huvud då fontanellen uppe i huvudet inte har växt ihop och skyddar hjärnan. Fontanellen växer ihop helt först när barnet är ett och ett halvt år.
Om du har läst så här långt så är du också intresserad av:
Del 2 – Ett barns psykiska utveckling från nyfödd till 1 år
